Hej igen allihopa! Nu ska jag berätta om en episod som hände i sommras som förmodligen kommer att få alla er att dra på smilbanden lite grann. Ni som känner mig vet att jag kan ta mig för med vad som helst utan förvarning. Nu till storyn.
Det var på förmiddagen som min yngste son sa till mig att*pappa jag vill åka till rampen* och det är en skateboard ramp placerad vid skolan. jag svarade o sa , kasta in brädan i bilen så åker vi .
Väl framme så var det några ungar där o åkte, så grabben studdsade ur bilen och upp i rampen medans pappa satt på parkbänken o tittade på.
Säga vad man vill men en del ungar är bra duktiga på det där. Jag satt o kollade på grabbarna o det såg så enkelt ut när dom åkte. Då helt plötsligt flög fan i mig o jag frågade grabben om jag fick testa en gång..MISSTAG NR ETT. Nåväl pappa carlmatz tog ett skutt upp o stälde sig i position o tänkte att , balans har jag , hyfsat smidig är man ju , o börjar det gå åt helvete så kan man ju hoppa av.
Så där stod jag med brädan under fötterna redo att glänsa, jag lutade mig lite lugnt frammåt och VIPS så var brädan redan halvvägs mot jupiter medans pappa carlmatz for rakt ut i luften ,och när jag var mitt ovanför rampen tog tyngdlagen tag i mig o med ett brak for jag med arslet o ryggen rätt ner i botten. Så där låg jag med ett svidande arsel o försökte komma underfund med om plånboken var utanför eller innanför arslet, då hör jag en röst säga *du måste ha mera framvikt* jag tittar upp med ett leende på en halvfinnig kille i övre tonåren o min första tanke var*NÄHÄ DET MENAR DU INTE* men eftersom jag är hyfsat artig ibland så tackade jag bara för det rådet. Nu kunde storyn varit slut om inte pappa carlmatz velat ha revanch på brädan.
Upp igen o stog i givakt uppe på rampen o tänkte att , nu jävlar ska du få se på framvikt .
Så jag tryckte till med en bestämd fot o hann precis i samma ögonblick se att brädjäveln hade bestämt sig för o sticka från rampen bakom ryggen på mig.
Så jag tog ett berömt magplask om det hade varit vatten där men i det här fallet fick ett par massonitbeklädda playwood skivor duga som landnings bana. Så med en smäll så landade jag denna gången på ansiktet o magen helt övertygad om att vartenda revben hade stuckit.
Medans jag låg där åter igen på botten av grand canion o letade efter andan som tydligen inte han med mig i denna acrobatiska övning utan blev kvar uppe på rampen o undrade vad fan jag tog vägen.
När sedan andan hade kommit ikapp så tog jag nog ett andetag som fick ungarna att undra om jag var döende eller inte. Jag reste på mig o vägrade visa att jag hade ont utan satte på mig ett sånt där smärtsamt flin. Ungarna stog o försökte hålla sig för skratt o nån undrade om jag ville försöka på nytt, men jag tackade nej o gick o satt mig på parkbänken med skadad stolthet o mörbultad kropp o gav brädjäveln onda ögat.
Så ett varningens ord till er i medelåldern som kanske kommer på samma tanke nån gång..
LÅT BLI!! Det slutar inte lyckligt...
Hahaha men med ett gott skratt slutar det absolut...
Ha det bra allihop o sköt om er.
fredag 30 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
En ny tanke....
Hallå igen allihop! Idag tänkte jag ta upp ämnet svartsjuka, men först vill jag bara säga att jag har lärt mig nåt nytt genom att blogga samt tacka alla läsare. Jag skulle kunna skriva varje dag men tyvär så vill min chef att jag ska jobba lite också ;-)
Tillbaka till ämnet svartsjuka. Jag tror att vi alla har upplevt det nångång oavsett om den har varit riktad mot oss eller om det är vi själva som står för det.
Nu tänker nog dom flesta därute att *svartsjuka är ett jävla otyg* eller nåt i den stilen, men min första fråga då är: är all svartsjuka dålig eller finns det nånting bra med den.
Nu finns ju svartsjukan i olika former som ju vi alla vet, den kan visa sig i att man talar om för sin partner att man inte gillar just den grejen , vad det än månde vara . Till att sura , skälla , bråka eller i vissa fall ta till fysiskt våld i det hela.
Jag vill påstå att vi allihopa är svartsjuka i olika grader, för vem är inte rädd o förlora det man har, och om man kan ha en öppen konversation om det hela så tror jag att den till viss del kan vara bra. Det är ju lite av ett kvitto på att nån bryr sig o tycker om en o inte vill förlora en. Man kanske kan känna sig lite uppskattad av sin partner. Jag kan ju villigt erkänna att jag är svartsjuk men jag har bra koll på den så när jag blir svartsjuk så är det ingen som märker det.
Kanske kan vara värt o fundera på hur man själv reagerar på svartsjuka.
Men steget till okontrolerad svartsjuka är ju rätt långt. Men min fundering är naturligtvis den att dom som har det: vad hoppas dom att uppnå med sin svartsjuka. Kärlek? respekt? eller vad?
För alla jag har talat med och mina egna erfarenheter i mitt 40 åriga liv har lärt mig att effekten av det hela blir den totala motsatsen. Jag kan ju ha fel förstås.
För det finns många därute som har okontrolerad svartsjuka, men hur föds det?
Är det så att vi tar med oss av tidigare erfarenheter och att graden ökar med antalet besvikelser vi upplever i livet eller är det nåt som vi har inom oss latent.
Är det helt enkelt så att den som blir utsatt för svartsjuka att den får lida för vad den andra har upplevt i livet innan?
Vad vet jag, jag är ju blott en enkel arbetare :-) Men jag tyckte att det är ett intressant ämne att prata om o se vad ni har för synpunkter om det hela !
Ha det bra allihopa och ta väl vara på era nära o kära.
Tillbaka till ämnet svartsjuka. Jag tror att vi alla har upplevt det nångång oavsett om den har varit riktad mot oss eller om det är vi själva som står för det.
Nu tänker nog dom flesta därute att *svartsjuka är ett jävla otyg* eller nåt i den stilen, men min första fråga då är: är all svartsjuka dålig eller finns det nånting bra med den.
Nu finns ju svartsjukan i olika former som ju vi alla vet, den kan visa sig i att man talar om för sin partner att man inte gillar just den grejen , vad det än månde vara . Till att sura , skälla , bråka eller i vissa fall ta till fysiskt våld i det hela.
Jag vill påstå att vi allihopa är svartsjuka i olika grader, för vem är inte rädd o förlora det man har, och om man kan ha en öppen konversation om det hela så tror jag att den till viss del kan vara bra. Det är ju lite av ett kvitto på att nån bryr sig o tycker om en o inte vill förlora en. Man kanske kan känna sig lite uppskattad av sin partner. Jag kan ju villigt erkänna att jag är svartsjuk men jag har bra koll på den så när jag blir svartsjuk så är det ingen som märker det.
Kanske kan vara värt o fundera på hur man själv reagerar på svartsjuka.
Men steget till okontrolerad svartsjuka är ju rätt långt. Men min fundering är naturligtvis den att dom som har det: vad hoppas dom att uppnå med sin svartsjuka. Kärlek? respekt? eller vad?
För alla jag har talat med och mina egna erfarenheter i mitt 40 åriga liv har lärt mig att effekten av det hela blir den totala motsatsen. Jag kan ju ha fel förstås.
För det finns många därute som har okontrolerad svartsjuka, men hur föds det?
Är det så att vi tar med oss av tidigare erfarenheter och att graden ökar med antalet besvikelser vi upplever i livet eller är det nåt som vi har inom oss latent.
Är det helt enkelt så att den som blir utsatt för svartsjuka att den får lida för vad den andra har upplevt i livet innan?
Vad vet jag, jag är ju blott en enkel arbetare :-) Men jag tyckte att det är ett intressant ämne att prata om o se vad ni har för synpunkter om det hela !
Ha det bra allihopa och ta väl vara på era nära o kära.
söndag 25 oktober 2009
Komplex........
Hallå igen allihopa där ute ! Idag tänkte jag ta upp för en del ett känsligt ämne, nämnligen komplex.
Vad är det? varför får man det? vem får det?
Det är nog en typ av osäkerhet tror jag, och det behöver bara hända något eller att nån kommenterar nåt om man inte är stark nog att slå ifrån sig. Och det kan drabba vem som helst.
Nu kan jag bara gå till mig själv i detta ämne men jag är rätt så övertygad om att jag inte är ensam i mina funderingar.
Jag tror att många har komplex över olika saker som exempel vikt, födelsemärke som man inte är nöjd med, tatuering som ser jävlig ut, hängröv, tuttar som hänger eller som i killars fall kan vara storleken på staken. sned näsa, mm ...Ja det kan vara vad som helst och till er som läser det här o tänker att *jag har inga komplex* har jag bara en sak o säga, GRATTIS! Hoppas ni får ha det så hela livet.
För 5 år sedan så var nog jag en av dom som hade väldigt få komplex, jag hade nog rätt bra koll på mig o hade en stor portion självironi, ja jag har nog så jag kan vara själv ironisk även idag, men av olika anledningar så har jag dragit på mig en hel del komplex idag. Vad det är tänker jag hålla för mig själv vilket jag tror att ni förstår, men det stör mig att jag har fått det.
För första gången på väldigt länge så känner jag en stor osäkerhet o är inte säker på nåt, inte nöjd med mycket, men det är ju skönt att jag har nåt att jobba med nu när taket snart är klart...haha, skämt åsido..
Jag är den typen som alltid har använt mig av humor när någon har kritiserat, det har jag ju alltid varit bra på. Nu har ju jag en otroligt bra fasad o slänga upp, har ju lärt mig genom åren.
När nån säger nåt så är det ingen som märker hur det tar, ibland tar det inte alls och ibland så tar det rätt i hjärtat. Nu har jag inte alltid min fasad uppe, jag tar ner den för vissa o vissa kan tyvär se igenom den , men för den stora massan så är den bra att ha. Det som är positivt i allt det här är ju att man får bättre förståelse för andra som har samma problem, och man kan bemöta det på ett annat sätt.
Nu till dagens slut ord!!!!
Varför är vi människor så snabba att jämnföra oss med andra och varför ödslar vi så mycket tid o energi på att vara avundsjuka på hur andra ser ut när i slutänden det enda vi kan vara är oss själva...........En fundering bara....
Ha det så bra allihopa o ta hand om era nära o kära.
Vad är det? varför får man det? vem får det?
Det är nog en typ av osäkerhet tror jag, och det behöver bara hända något eller att nån kommenterar nåt om man inte är stark nog att slå ifrån sig. Och det kan drabba vem som helst.
Nu kan jag bara gå till mig själv i detta ämne men jag är rätt så övertygad om att jag inte är ensam i mina funderingar.
Jag tror att många har komplex över olika saker som exempel vikt, födelsemärke som man inte är nöjd med, tatuering som ser jävlig ut, hängröv, tuttar som hänger eller som i killars fall kan vara storleken på staken. sned näsa, mm ...Ja det kan vara vad som helst och till er som läser det här o tänker att *jag har inga komplex* har jag bara en sak o säga, GRATTIS! Hoppas ni får ha det så hela livet.
För 5 år sedan så var nog jag en av dom som hade väldigt få komplex, jag hade nog rätt bra koll på mig o hade en stor portion självironi, ja jag har nog så jag kan vara själv ironisk även idag, men av olika anledningar så har jag dragit på mig en hel del komplex idag. Vad det är tänker jag hålla för mig själv vilket jag tror att ni förstår, men det stör mig att jag har fått det.
För första gången på väldigt länge så känner jag en stor osäkerhet o är inte säker på nåt, inte nöjd med mycket, men det är ju skönt att jag har nåt att jobba med nu när taket snart är klart...haha, skämt åsido..
Jag är den typen som alltid har använt mig av humor när någon har kritiserat, det har jag ju alltid varit bra på. Nu har ju jag en otroligt bra fasad o slänga upp, har ju lärt mig genom åren.
När nån säger nåt så är det ingen som märker hur det tar, ibland tar det inte alls och ibland så tar det rätt i hjärtat. Nu har jag inte alltid min fasad uppe, jag tar ner den för vissa o vissa kan tyvär se igenom den , men för den stora massan så är den bra att ha. Det som är positivt i allt det här är ju att man får bättre förståelse för andra som har samma problem, och man kan bemöta det på ett annat sätt.
Nu till dagens slut ord!!!!
Varför är vi människor så snabba att jämnföra oss med andra och varför ödslar vi så mycket tid o energi på att vara avundsjuka på hur andra ser ut när i slutänden det enda vi kan vara är oss själva...........En fundering bara....
Ha det så bra allihopa o ta hand om era nära o kära.
lördag 24 oktober 2009
Hmmmmmm
Jaha ja! Så har det gått en dag till hos familjen adams.....;-)
Det har varit en bra dag, fick sovmorgon , sedan lite kaffe i vänners sällskap och ja vi surrade nog lite också tror jag, trots att jag normalt sett är en ganska tystlåten person...;-)
Tyst , försynt och tillbakadragen det är jag det....
Nu undrar ni säkert *vad ska fanskapet skriva om idag då* och sanningen är den att jag vet inte riktigt än, det här inlägget är bara ett mellan spel kan man säga....
Jag kan iaf säga att jag har pratat med gamla vänner från förr och snart så ska jag nog ta mig tid o åka o fika med tror jag. Nu vankas nya tider med allt vad det innebär och snar vankas det jobb igen. Och för er som undrar hur det går med taket så kan jag säga att det snart är klart...:-)
Nej nu ska jag gå men håll koll på den här bloggen för jag tror att det kan komma ett nytt inlägg redan ikväll om nya funderingar kring mitt liv o övriga världen.....
ha det bra allihopa o ta hand om er......
Det har varit en bra dag, fick sovmorgon , sedan lite kaffe i vänners sällskap och ja vi surrade nog lite också tror jag, trots att jag normalt sett är en ganska tystlåten person...;-)
Tyst , försynt och tillbakadragen det är jag det....
Nu undrar ni säkert *vad ska fanskapet skriva om idag då* och sanningen är den att jag vet inte riktigt än, det här inlägget är bara ett mellan spel kan man säga....
Jag kan iaf säga att jag har pratat med gamla vänner från förr och snart så ska jag nog ta mig tid o åka o fika med tror jag. Nu vankas nya tider med allt vad det innebär och snar vankas det jobb igen. Och för er som undrar hur det går med taket så kan jag säga att det snart är klart...:-)
Nej nu ska jag gå men håll koll på den här bloggen för jag tror att det kan komma ett nytt inlägg redan ikväll om nya funderingar kring mitt liv o övriga världen.....
ha det bra allihopa o ta hand om er......
fredag 23 oktober 2009
Skrämmande....
Hej igen alla ute där! Jag är jätteglad o se alla kommentarer o besök i min blogg. Trodde väl inte att jag kunde komma med nåt intressant som nån annan ville läsa.
Nu ska jag berätta om en skrämmande upplevelse som jag hade i sommras , nu kanske ni tycker att det jag berättar inte är så speciellt skrämmande, men för mig var det en fruktansvärd upplevelse. Lite bakgrunds fakta först bara.
Jag har alltid kunnat kontrollera mig själv och mina känslor på gott o ont, det lärde jag mig i tonåren. Sen är det så att det har ju hänt en del väldigt tråkiga saker i mitt liv de senaste 2 åren. Bla så dog min kära mamma o sen dog en vän till mig från tonåren. En del kanske har uppfattat mig som en stark person, men inget kan vara mer fel. Nu till själva händelsen.
Jag satt hos en vän och drack kaffe o pratade och rätt som det var så började jag o gråta o jag kunde inte sluta.
Jag hade ingen aning om vad som hände, så jag var tvungen att be om ursäkt för mitt beteende och åka hem o låsa in mig. Försvinna från omvärlden tills jag kunde komma på vad som var fel.
När jag kom hem så fick jag tala om för min son att det inte var nåt som han hade gjort som fick mig att gråta utan att det bara kom. Jag kände mig alldeles tom inuti. Det kändes som hela min tillvar höll på att rämna i alla kanter. Allt kändes totalt hopplöst, meningslöst. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen eller vad jag skulle ta mig för.
Så nu har man väl sabbat grabbens barndom genom att tala om för honom att pappa hade fel.
Att det är fel att samla allting inom sig och att det är ok att vara ledsen, och om man vill gråta så är det bara o gråta. Eller vad tror ni? kan han fortfarande räddas eller är det kört?
Nu vill jag samtidigt passa på o säga TACK till dig som satt här o genomled det hela, det måste ha varit en pina, men jag är djupt tacksam för det, även om du senare sabbade min tillvaro med att få mig att inse att det finns inget BORDE.......;-)
Nu ska jag berätta om en skrämmande upplevelse som jag hade i sommras , nu kanske ni tycker att det jag berättar inte är så speciellt skrämmande, men för mig var det en fruktansvärd upplevelse. Lite bakgrunds fakta först bara.
Jag har alltid kunnat kontrollera mig själv och mina känslor på gott o ont, det lärde jag mig i tonåren. Sen är det så att det har ju hänt en del väldigt tråkiga saker i mitt liv de senaste 2 åren. Bla så dog min kära mamma o sen dog en vän till mig från tonåren. En del kanske har uppfattat mig som en stark person, men inget kan vara mer fel. Nu till själva händelsen.
Jag satt hos en vän och drack kaffe o pratade och rätt som det var så började jag o gråta o jag kunde inte sluta.
Jag hade ingen aning om vad som hände, så jag var tvungen att be om ursäkt för mitt beteende och åka hem o låsa in mig. Försvinna från omvärlden tills jag kunde komma på vad som var fel.
När jag kom hem så fick jag tala om för min son att det inte var nåt som han hade gjort som fick mig att gråta utan att det bara kom. Jag kände mig alldeles tom inuti. Det kändes som hela min tillvar höll på att rämna i alla kanter. Allt kändes totalt hopplöst, meningslöst. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen eller vad jag skulle ta mig för.
Så nu har man väl sabbat grabbens barndom genom att tala om för honom att pappa hade fel.
Att det är fel att samla allting inom sig och att det är ok att vara ledsen, och om man vill gråta så är det bara o gråta. Eller vad tror ni? kan han fortfarande räddas eller är det kört?
Nu vill jag samtidigt passa på o säga TACK till dig som satt här o genomled det hela, det måste ha varit en pina, men jag är djupt tacksam för det, även om du senare sabbade min tillvaro med att få mig att inse att det finns inget BORDE.......;-)
Fråga ett... Varför ber man om ursäkt för att man börjar gråta?
Det tog ett par dagar innan jag började bli mig själv igen.
Det var en skrämmande period att genomgå. Jag har dock lärt mig ett o annat av det hela. Jag har fått en annan syn på saker o ting. Nånting bra mitt i allt jävelskap!
Sen får man väl ta att alla 5 barnen står här när dom blir äldre o vill ha en förklaring till att man har sabbat deras barndom med sitt beteende...haha .En förälders lott här i livet tänker jag.
Jag vet fortfarande inte vad som hände, vissa teorier har man ju men men, det får man väl aldrig riktigt veta. Men en sak vet jag o det är att jag vill aldrig uppleva det igen o jag hoppas att alla ni där ute slipper gå igenom det jag var tvungen att genomlida. Här tar episoden slut. Men det var nog det mest skrämmande jag har upplevt tror jag.
Fråga två! Hur kan det komma sig att man kommer i situationer när hjärtat vill en sak men huvudet säger nåt annat ? Livet skulle ju vara lite enklare om dom var överens ju......
Ha det bra allihopa därute o ta hand om varandra......
torsdag 22 oktober 2009
Ännu en dag.....
JAHA JA! Ännu en dag i förkylningens tecken...Hur trökigt som helst!
Hur som helst, dagen har gått i hallowens tecken , lilljäntan har varit på dagis utklädd till spindelmannen..brr vad läskigt ;-)
Den yngsta grabben ska gå på maskerad på fritids med läskigt tema naturligtvis.
Det var en upplevelse att vara med när dom skulle bestämma sig för vad dom skulle vara o leta dräkter igår kväll, som ni alla säkert kan förstå :-)
Jag vill passa på o tacka alla som läser min enkla blogg o som ger så fina kommentarer och jag kan lova att det kommer mer läsning framöver, jag håller bara på att ladda upp o hitta lite inspiration igen. Vissa kommer nog att tycka att jag verkar vara negativ och cynisk här på bloggen, men jag föredrar nog att kalla mig för en realist.
Man har ju varit med om en del här i livet så man har ju förändrat sin syn på saker o ting....Tack o lov...Tänk om man hade samma värderingar idag som när man var 15-16 år :-)
HERREGUD!! Då ägde man världen o var totalt odödlig.. haha det var tider det.
Nu har man lärt sig den hårda vägen att det finns saker som är värre än att få soppatorsk på moppen :-) Eller hur ? Haha ! Ja ibland tänker jag tillbaka med vemod o en enorm saknad efter en viss person med ett stort hjärta och en enorm humor o med en rakhet som ibland gjorde att man tappade hakan....Det är synd att hon lämnade oss alltför tidigt...Hon lämnade en enorm saknad efter sig. Vissa av er vet vem jag menar.
Sen kommer ju naturligtvis saknaden efter min mamma också. Även hon kunde säga saker så man baxnade i förvåning. Jag saknar alla våra diskusioner som vi hade. Möjligheten att ta en snabbkaffe när man var o handlade.
Så till alla er ute där , ta tillvara på tiden med nära o kära för imorgon kan det vara försent.
Det är ännu en sak jag har lärt mig här i livet, att när man tar något för givet så försvinner det på ett eller annat sätt............
Nä nu ska jag fortsätta min tripp på memorylane
Ha det så bra allihopa o ta vara på varandra. Tänk på att en kram kostar så lite men kan ge så mycket...
Skrivet av en vilsen själ.........
Hur som helst, dagen har gått i hallowens tecken , lilljäntan har varit på dagis utklädd till spindelmannen..brr vad läskigt ;-)
Den yngsta grabben ska gå på maskerad på fritids med läskigt tema naturligtvis.
Det var en upplevelse att vara med när dom skulle bestämma sig för vad dom skulle vara o leta dräkter igår kväll, som ni alla säkert kan förstå :-)
Jag vill passa på o tacka alla som läser min enkla blogg o som ger så fina kommentarer och jag kan lova att det kommer mer läsning framöver, jag håller bara på att ladda upp o hitta lite inspiration igen. Vissa kommer nog att tycka att jag verkar vara negativ och cynisk här på bloggen, men jag föredrar nog att kalla mig för en realist.
Man har ju varit med om en del här i livet så man har ju förändrat sin syn på saker o ting....Tack o lov...Tänk om man hade samma värderingar idag som när man var 15-16 år :-)
HERREGUD!! Då ägde man världen o var totalt odödlig.. haha det var tider det.
Nu har man lärt sig den hårda vägen att det finns saker som är värre än att få soppatorsk på moppen :-) Eller hur ? Haha ! Ja ibland tänker jag tillbaka med vemod o en enorm saknad efter en viss person med ett stort hjärta och en enorm humor o med en rakhet som ibland gjorde att man tappade hakan....Det är synd att hon lämnade oss alltför tidigt...Hon lämnade en enorm saknad efter sig. Vissa av er vet vem jag menar.
Sen kommer ju naturligtvis saknaden efter min mamma också. Även hon kunde säga saker så man baxnade i förvåning. Jag saknar alla våra diskusioner som vi hade. Möjligheten att ta en snabbkaffe när man var o handlade.
Så till alla er ute där , ta tillvara på tiden med nära o kära för imorgon kan det vara försent.
Det är ännu en sak jag har lärt mig här i livet, att när man tar något för givet så försvinner det på ett eller annat sätt............
Nä nu ska jag fortsätta min tripp på memorylane
Ha det så bra allihopa o ta vara på varandra. Tänk på att en kram kostar så lite men kan ge så mycket...
Skrivet av en vilsen själ.........
onsdag 21 oktober 2009
Vem är jag ???????
Hej igen allihopa därute.
Jag har fått höra att jag uppfattas vara en svarsjuk , psykopatisk , hämdlysten idot!!!
Tyvär så ser jag inte mig själv så även om vissa saker kan stämma till viss del.
Om det nu är så att alla uppfattar mig på det viset så undrar jag ju naturligtvis,
är det försent att göra nåt åt det ? Vad gör man åt det i så fall ?
Eller är det helt enkelt så att det är nåt jag får dras med om jag inte vänder mig åt lobotomi hållet?
Men visst är det märkligt hur ens bild av sig själv kan se så annorlunda ut i andras ögon....
Nu ska jag återvända till min bubbla och ta det lite lugnt.
Ha det bra allihop o ta det lugnt.
Jag har fått höra att jag uppfattas vara en svarsjuk , psykopatisk , hämdlysten idot!!!
Tyvär så ser jag inte mig själv så även om vissa saker kan stämma till viss del.
Om det nu är så att alla uppfattar mig på det viset så undrar jag ju naturligtvis,
är det försent att göra nåt åt det ? Vad gör man åt det i så fall ?
Eller är det helt enkelt så att det är nåt jag får dras med om jag inte vänder mig åt lobotomi hållet?
Men visst är det märkligt hur ens bild av sig själv kan se så annorlunda ut i andras ögon....
Nu ska jag återvända till min bubbla och ta det lite lugnt.
Ha det bra allihop o ta det lugnt.
Frågor utan svar....
Sitter här o tänker på livet i sin helhet. Alla frågor som man har som man inte har svar på.
Skulle så gärna behöva svar på mycket som jag inte förstår. Jag har fattat ett beslut om min framtid och det var inget lätt beslut men nödvändigt för att behålla mig själv o det jag står för.
Varför ska det behöva vara så här, varför är ärligheten svårare att hitta än löngnen ?
Varför är det enklare att byta en lögn mot en annan istället för att försöka med ärlighet istället ?
Jag dras med en miljon frågor känns det som , men inget svar på nåt. Ett svar har jag dock och det var inte det jag sökte.
Men det är väl bara o köpa läget, att vissa saker får man aldrig veta svaren på ,det är väl det som är livet tänker jag.
Nu är det dax att ta klivet vidare till ovissheten även om jag inte kan säga att jag ser fram emot det.
Då min vision om mitt liv såg annorlunda ut i mina tankar....
Men vem vet , jag kanske kan uppnå min vision till slut ändå, men på en annan väg än den jag går på idag.......
Ta det lugnt alla ute där..... jag återgår till frågorna, någon fråga kommer nog att poppa upp här i mellan åt tror jag....
Skulle så gärna behöva svar på mycket som jag inte förstår. Jag har fattat ett beslut om min framtid och det var inget lätt beslut men nödvändigt för att behålla mig själv o det jag står för.
Varför ska det behöva vara så här, varför är ärligheten svårare att hitta än löngnen ?
Varför är det enklare att byta en lögn mot en annan istället för att försöka med ärlighet istället ?
Jag dras med en miljon frågor känns det som , men inget svar på nåt. Ett svar har jag dock och det var inte det jag sökte.
Men det är väl bara o köpa läget, att vissa saker får man aldrig veta svaren på ,det är väl det som är livet tänker jag.
Nu är det dax att ta klivet vidare till ovissheten även om jag inte kan säga att jag ser fram emot det.
Då min vision om mitt liv såg annorlunda ut i mina tankar....
Men vem vet , jag kanske kan uppnå min vision till slut ändå, men på en annan väg än den jag går på idag.......
Ta det lugnt alla ute där..... jag återgår till frågorna, någon fråga kommer nog att poppa upp här i mellan åt tror jag....
Förkyld!
Jaha då var man förkyld igen...Helvete också. Det hade man ju inte tid med ju..
Och alla ni där ute vet ju att när en karl är förskyld då är det en nära döden upplevelse ju.;-))
Men man har ju redan förvarnat entrepenören för grävning av hålet...
Ha det bra allihopa o ta det lugnt. Och kom ihåg *man ska inte klaga, för hur jävligt det än är idag så är det inte hälften så jävligt som det kommer att bli längre fram*
Och alla ni där ute vet ju att när en karl är förskyld då är det en nära döden upplevelse ju.;-))
Men man har ju redan förvarnat entrepenören för grävning av hålet...
Ha det bra allihopa o ta det lugnt. Och kom ihåg *man ska inte klaga, för hur jävligt det än är idag så är det inte hälften så jävligt som det kommer att bli längre fram*
tisdag 20 oktober 2009
Biologiskt....
Det här är äldsta grabben o lill jäntan som tydligen leker biologiska gräsklippare...
Jag.......
Det här är jag......Och nu vet jag vad en del av er tänker....Vilka hippa solbrillor han har!! Och då kan jag direkt säga att *JAPP* det är det... Det var årets nyhet när......Vasa blev kung....haha. Kanske dax o skaffa ett par nya. Kanske ett par som kom ut samtidigt som volvo släppte sin PV modell....:-))
Hobby.....;-)
Det här är huset som jag tamejfan renoverar på jämnt.....Har blivit min hobby tror jag.....;-)..NOT
måndag 19 oktober 2009
Måndag morgon!!
Jaha! Då var det måndag igen med all vad det innebär......
Pojkarna skickade till skolan, o sitter o dricker mitt morgonkaffe till tonerna av lilltjejen som yrar om att kladdkaka o grädde rimmar, samtidigt som hon ritar en teckning o skyller alla världs problem på mig.....DET VAR DITT FEL PAPPA!!!!!!
Hahaha! Dom är för roliga dom små.. Nu sitter jag o laddar upp för att ta nya friska tag med taket idag, det ska bli så skönt när det är klart o jag kan lova att det blir inte några nya projekt inom en överskådlig framtid från mitt håll.....
Nä nu ska jag ta en påtår och kolla vad mer som har blivit mitt fel =)
Ta det lugnt där ute o kom ihåg att stress är inte bra för pumpen......
Pojkarna skickade till skolan, o sitter o dricker mitt morgonkaffe till tonerna av lilltjejen som yrar om att kladdkaka o grädde rimmar, samtidigt som hon ritar en teckning o skyller alla världs problem på mig.....DET VAR DITT FEL PAPPA!!!!!!
Hahaha! Dom är för roliga dom små.. Nu sitter jag o laddar upp för att ta nya friska tag med taket idag, det ska bli så skönt när det är klart o jag kan lova att det blir inte några nya projekt inom en överskådlig framtid från mitt håll.....
Nä nu ska jag ta en påtår och kolla vad mer som har blivit mitt fel =)
Ta det lugnt där ute o kom ihåg att stress är inte bra för pumpen......
lördag 17 oktober 2009
tiden går fort......
Sitter här o funderar lite. Äldsta jäntan har precis fyllt 18 o då kom funderingarna direkt.
Tänk vad tiden går. Jag kommer ihåg när hon kom till världen o känslan jag kände då ,precis som om det var igår. Tänk att hon har blivit så gammal o jag bara yngre..;-)
Känslan när man bar runt på det lilla knytet jämt..Vad hände? Nu orkar man ju inte bära runt henne längre....:-) Hon sa att nu fick jag inte kalla henne för tjejen längre nu är hon kvinna..ALDRIG I LIVET!! Hon är iaf min stora tjej o så kommer det att förbli.
Tänk vad lustigt det kan vara, trots att man ibland vill slå nåt hårt i huvet på barnen så har dom alla lyckats att hamna långt in i hjärtat på en.
Så jag kan glatt säga att jag är en stolt 5 barns far som är lika stolt över alla mina barn idag som när dom föddes.....konstigt nog, för ibland kan dom reta gallfeber på en ju.....
Ha det gott allihopa.
Tänk vad tiden går. Jag kommer ihåg när hon kom till världen o känslan jag kände då ,precis som om det var igår. Tänk att hon har blivit så gammal o jag bara yngre..;-)
Känslan när man bar runt på det lilla knytet jämt..Vad hände? Nu orkar man ju inte bära runt henne längre....:-) Hon sa att nu fick jag inte kalla henne för tjejen längre nu är hon kvinna..ALDRIG I LIVET!! Hon är iaf min stora tjej o så kommer det att förbli.
Tänk vad lustigt det kan vara, trots att man ibland vill slå nåt hårt i huvet på barnen så har dom alla lyckats att hamna långt in i hjärtat på en.
Så jag kan glatt säga att jag är en stolt 5 barns far som är lika stolt över alla mina barn idag som när dom föddes.....konstigt nog, för ibland kan dom reta gallfeber på en ju.....
Ha det gott allihopa.
Ny i blogg världen...:-)
Nu så har även jag sällat mig till den bloggande skaran... Och jag vet vad en del av er tänker nu..*vad i helvet! Ska han börja blogga nu ocskå* . Så till alla ni som tänker så kan jag bara säga.....Ja det ska jag...:-)
Nu undrar ni säkert vad jag ska blogga om, och jag kan ärligt säga att jag har inte en aning än, men en sak är säker att det kan komma vad som helst på den här sidan.....;-)
Så alla ni moral tanter o moral gubbar där ute, bli inte förvånade över nåt här inne.. Och om nånting blir för jobbigt att läsa så kommer här ett tips från coachen *Läs inte*
Ha en trevlig dag allihopa där ute.
Nu undrar ni säkert vad jag ska blogga om, och jag kan ärligt säga att jag har inte en aning än, men en sak är säker att det kan komma vad som helst på den här sidan.....;-)
Så alla ni moral tanter o moral gubbar där ute, bli inte förvånade över nåt här inne.. Och om nånting blir för jobbigt att läsa så kommer här ett tips från coachen *Läs inte*
Ha en trevlig dag allihopa där ute.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)