Vilsen..

Hallå allihopa! Nu är man här igen med nya tag o nya insikter i vardagen :-)

Har faktiskt fått uppleva en helt ny känsla som jag inte har råkat ut för tidigare tror jag, o har jag det så var det länge sedan, eller så har alla andra känslor överskuggat den här. Vad vet jag..

Jag har i mitt liv alltid försökt o hjälpa andra med olika saker, har på sätt o vis försökt att vara en fixare, har jag inte kunnat fixa det så har jag i regel lyckats o få tag på nån som kunnat fixa problemet. Har även fått höra att jag hjälper folk för mycket ibland. Riktigt vad det beror på att jag är sån vet jag inte, kanske är nåt som jag har fått från farsan som alltid ställt upp o hjälpt andra när som helst hur som helst o med i princip vad som helst. kanske kommer det därifrån, eller är det djupare än så, en flykt från min egen vardag o mina egna känslor som gör det, eller är det en kombination av allt som gör det. Ja vad vet jag!

Det enda jag vet är att jag alltid har varit sån och om inget drastiskt händer så kommer jag nog alltid o vara sån tills den dagen jag läggs i backen.. Är det fel att hjälpa andra? Det händer ju ibland att även jag behöver hjälp med allehanda saker.

Dilemmat jag har nu är att jag fortfarande vill *fixa* o hjälpa, men jag står handfallen o kan inte hjälpa till, och jag vet inte vad jag ska göra..

Jag har en vän som jag värnar om, och som betyder en hel del för mig, som även har hjälpt mig med olika saker, som jag skulle vilja hjälpa, men jag kan inte pga en massa olika omständigheter som jag inte tänker gå in på här.

Känslan jag pratar om är känslan att vara totalt maktlös, stå på sidan o bara titta, vara totalt handfallen, mm. Ja känslorna är många, men jag får väl reda ut det dom som vanligt, en i taget...

I övrigt så ser mitt liv hyfsat ljust ut i dagsläget, även om tankarna kan komma mellan varven så är jag nog rätt hoppfull inför framtiden :-) Jag börjar närma mig målet nämnligen att bli den man som jag vill vara, och det skiljer sig lite grann mot den man jag en gång var faktiskt, så det ska bli spännande o se vad slutresultatet blir, men en sak vet jag iaf, snygg, vacker eller tuff blir jag aldrig, har nog blivit för gammal för det. Hahaha! Nu kan jag höra vad vissa av er tänker. * När var han det, han har väl aldrig varit snygg, det loppet var kört redan vid födseln* Hahaha! Ja kanske, men min mamma tyckte iaf att jag var snygg när jag var yngre ;-) Men jag kan ju iaf vara snäll för det, med lite andra kvalite'er som inte alla andra har ;-) Jag kan iaf göra smörgåstårta, har gjort ett par stycken med bra resultat o nu har beställningarna börjat droppa in o det tycker jag är skitkul faktiskt :-) Det är inte lätt i alla lägen att göra förändringar men det får jag ta, lite skit får man ju köpa mellan varven :-)

Ha det så bra allihopa o ta vara på era nära o kära, lev här o nu! Man vet aldrig hur morgondagen ser ut....

Oraklet från *vråkgränd*