Episod: barnasinne.

Hej igen allihopa! Nu ska jag berätta om en episod som hände i sommras som förmodligen kommer att få alla er att dra på smilbanden lite grann. Ni som känner mig vet att jag kan ta mig för med vad som helst utan förvarning. Nu till storyn.

Det var på förmiddagen som min yngste son sa till mig att*pappa jag vill åka till rampen* och det är en skateboard ramp placerad vid skolan. jag svarade o sa , kasta in brädan i bilen så åker vi .
Väl framme så var det några ungar där o åkte, så grabben studdsade ur bilen och upp i rampen medans pappa satt på parkbänken o tittade på.

Säga vad man vill men en del ungar är bra duktiga på det där. Jag satt o kollade på grabbarna o det såg så enkelt ut när dom åkte. Då helt plötsligt flög fan i mig o jag frågade grabben om jag fick testa en gång..MISSTAG NR ETT. Nåväl pappa carlmatz tog ett skutt upp o stälde sig i position o tänkte att , balans har jag , hyfsat smidig är man ju , o börjar det gå åt helvete så kan man ju hoppa av.

Så där stod jag med brädan under fötterna redo att glänsa, jag lutade mig lite lugnt frammåt och VIPS så var brädan redan halvvägs mot jupiter medans pappa carlmatz for rakt ut i luften ,och när jag var mitt ovanför rampen tog tyngdlagen tag i mig o med ett brak for jag med arslet o ryggen rätt ner i botten. Så där låg jag med ett svidande arsel o försökte komma underfund med om plånboken var utanför eller innanför arslet, då hör jag en röst säga *du måste ha mera framvikt* jag tittar upp med ett leende på en halvfinnig kille i övre tonåren o min första tanke var*NÄHÄ DET MENAR DU INTE* men eftersom jag är hyfsat artig ibland så tackade jag bara för det rådet. Nu kunde storyn varit slut om inte pappa carlmatz velat ha revanch på brädan.

Upp igen o stog i givakt uppe på rampen o tänkte att , nu jävlar ska du få se på framvikt .
Så jag tryckte till med en bestämd fot o hann precis i samma ögonblick se att brädjäveln hade bestämt sig för o sticka från rampen bakom ryggen på mig.
Så jag tog ett berömt magplask om det hade varit vatten där men i det här fallet fick ett par massonitbeklädda playwood skivor duga som landnings bana. Så med en smäll så landade jag denna gången på ansiktet o magen helt övertygad om att vartenda revben hade stuckit.
Medans jag låg där åter igen på botten av grand canion o letade efter andan som tydligen inte han med mig i denna acrobatiska övning utan blev kvar uppe på rampen o undrade vad fan jag tog vägen.
När sedan andan hade kommit ikapp så tog jag nog ett andetag som fick ungarna att undra om jag var döende eller inte. Jag reste på mig o vägrade visa att jag hade ont utan satte på mig ett sånt där smärtsamt flin. Ungarna stog o försökte hålla sig för skratt o nån undrade om jag ville försöka på nytt, men jag tackade nej o gick o satt mig på parkbänken med skadad stolthet o mörbultad kropp o gav brädjäveln onda ögat.

Så ett varningens ord till er i medelåldern som kanske kommer på samma tanke nån gång..
LÅT BLI!! Det slutar inte lyckligt...

Hahaha men med ett gott skratt slutar det absolut...

Ha det bra allihop o sköt om er.